Arkiv-Trypanosoma brucei-sömnsjuka (CNS)

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

---

Innehåll 1 Trypanosoma brucei-sömnsjuka 1.1 Smittämnet 1.2 Sjukdomsbild 2 Diagnostik 2.1 Referensmetodik 2.2 Övriga diagnostiska metoder 2.2.1 Nukleinsyrepåvisning 2.2.2 Serologi 3 Laboratorierapportering 4 REFERENS

Trypanosoma brucei-sömnsjuka

Smittämnet

Sömnsjuka orsakas av Trypanosoma brucei gambiense och T. b. rhodesiense. Den senare förekommer främst i östra Afrika medan den första i centrala och västra Afrika. Infekterade tsetseflugor (Glossina) överför smittämnet när de suger blod. Det infektiösa stadiet utvecklas till trypanomastigoter, en parasitform, som kan återfinnas i blod, lymfa och likvor. Tsetseflugoma blir i sin tur smittade när de suger blod från infekterade individer.

Stor försiktighet måste iakttas vid hantering av T. b. rhodesiense; tillhör skyddsklass 3 (AFS 1994:34).

Sjukdomsbild

Bettstället ömmar, och svullnaden som bildas kvarstår några veckor. Infektion med T. b. rhodesiense har ofta ett dramatiskt förlopp. Obehandlade patienter avlider ofta inom ett år, ibland mycket snabbare. CNS-symtom såsom trötthet, apati och personlighetsförändringar kan ses redan inom 1 månad efter infektion. T. b. gambiense har ett långsammare förlopp. Först efter 6 - 12 månader efter infektion ses CNS-symtom. Spontant tillfrisknande har rapporterats.

Diagnostik

Referensmetodik

Definitiv diagnos ställs genom mikroskopisk påvisning av parasiten i blod, likvor eller lymfkörtelaspirat. Detektionen underlättas om tjock droppe eller utstryk färgas med Giemsa. Upprepade dagliga provtagningar kan vara nödvändiga för att påvisa parasiten. För att öka känsligheten kan olika koncentrationsmetoder användas såsom centrifugering, minianjonbytare etc, men också odling på Navy-MacNeal-Nicolle- (NNN) medium.

Övriga diagnostiska metoder

Nukleinsyrepåvisning

PCR är under utveckling och används för närvarande främst för typning.

Serologi

Indirekt immunfluorescens med exempelvis T. b. brucei som antigen används, liksom ELISA och hemagglutinationstest. Ett serodiagnostiskt problem är förekomsten av icke humanpatogena trypanosomer som vid infektion ger ett antikroppssvar som kan detekteras i de serologiska testen. Dessutom kan antikroppssvaret vara dåligt utvecklat vid T. b. rhodesiense-infektion, eftersom sjukomen oftast har ett hastigt förlopp. Förhöjt serum IgM kan vara indikativt för trypanosomainfektion.

Laboratorierapportering

Trypanosoma brucei omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen.

REFERENS

• Medical Parasitology; a practical approach (eds. S.H Gillespie, P.M Hawkey) Oxford University Press, 1995.