Hjälp
Lägg till den här sidan i boken
Visa bok (0 sidor)
Föreslå sidorArkiv-Toxoplasma gondii (CNS)
Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet
Innehåll |
Toxoplasma gondii
Smittämnet
Toxoplasma gondii är en encellig organism tillhörande Coccidia, vilka alla har en komplex livscykel. Parasiten förekommer i flera stadier och de stadier som överför infektionen är oocyster, tachyzoiter och vävnadscystor innehållande bradyzoiter. Kattdjur utsöndrar oocysterna med feces och kontaminerar omgivningen. Viabla vävnadscyster kan finnas i exempelvis gris-, lamm/fårkött, som blivit otillräckligt upphettat (<65 °C) och inte varit djupfryst (-20 °C). Parasiter, tachyzoiter, som förekommer under akut primärinfektion kan orsaka kongenital infektion.
Säkerhetsföreskrift: En arbetstagare, som har underrättat arbetsgivare om att hon är gravid, får inte sysselsättas i arbete med risk för exposition för rubella eller toxoplasma, om expositionen innebär risk för skadlig inverkan på graviditeten. AFS 1994:34, 4a.
Sjukdomsbild
Vid primärinfektion med T. gondii är de flesta personer symtomfria eller känner sig "förkylda". Symtom som kan förekomma är lymfadenopati och feber, varför infektionen ingår i differentialdiagnostiken vid mononukleos. Efter genomgången primärinfektion övergår infektionen i latent form, och personen betraktas som immun. I de flesta fall av toxoplasmos krävs ingen behandling. Om gravid, ej immun, kvinna infekteras finns risk för kongenital infektion (se vidare under Kongenitala infektioner).
Cerebral toxoplasmos hos immunkompetenta personer är mycket sällsynt. Vid immundefekt såsom vid AIDS, är T. gondii en inte ovanlig opportunistisk infektion. Vid immunsuppression kan en latent infektion reaktiveras, och leda till cerebral toxoplasmos (se vidare under CNS-infektioner hos immundefekta).
Diagnostik
Referensmetodik
Dye test (Sabin and Feldman) är "gold standard" vid antikroppsbestämning. Den kräver levande parasiter, vilket gör metoden laborativt mycket krävande och utförs därför inte rutinmässigt i Sverige. Istället har ett antal andra metoder utvecklats och validerats mot dye test.
De flesta kommersiella metoder som finns på marknaden är utvärderade mot internationella serumpaneler och ett internationellt WHO-standardserum finns för inställning av de olika testen. Exempel på sådana test är indirekt immunfluorescens (IF; Bilaga 9 (CNS)) och direkt agglutination (DA; Bilaga 10 (CNS)).
Övriga diagnostiska metoder
Odling
Definitiv diagnos fås genom påvisande av parasiten efter odling i celler och/eller i mus. Vid misstanke om primär, kongenital eller reaktiverad infektion kan exempelvis biopsimaterial, likvor, fostervatten och navelsträngsblod användas. Resultatet av in vitro-odling (celler) kan avläsas efter ca 1 vecka och av in vivo (mus)-propagering oftast efter 4 till 6 veckor. Före provtagning rekommenderas att laboratoriet kontaktas. Observera att odling av parasiten ej får utföras av gravid.
Nukleinsyrapåvisning
PCR är under utvärdering och används för att detektera T. gondii-DNA i exempelvis amnionvätska, EDTA-blod från nyfödda (buffycoat) och biopsimaterial. När likvor används som provmaterial vid misstänkt cerebral toxoplasmos kan PCR ge falskt negativa resultat beroende på parasithärdens fokus och duration av symtom. Metoden utförs vid enstaka laboratorier i Sverige däribland SMI.
Serologi
Vid screening för antikroppar mot T. gondii kan de flesta kommersiella metoder användas såsom ELISA, DA, IF och IMX. Vid IF och DA används hela fixerade tachyzoiter som antigen, medan mer eller mindre renat homogenat, används i ELISA och IMX. Vid misstanke om primärinfektion bestäms de specifika IgG-, IgM-, och IgA-antikropparna med exempelvis ELISA, IF, “capture-ELISA” (ISAGA). IgG-antikropparnas aviditet kan ge information om aktualiteten av en infektion, och bestäms med ELISA.
Prestanda: Antikroppar såväl av IgG- som IgM-typ mot toxoplasmaparasiterna kan påvisas 3-4 veckor efter infektion. I ca 50 % kan även IgA-antikroppar påvisas. IgM-antikroppar kan med indirekt immunfluorescens påvisas upp till ca 6 månader efter primärinfektion, IgA-antikroppar något kortare tid. IgG-antikroppar kan påvisas hela livet efter genomgången infektion.
Diagnostik av kongenital toxoplasmos
Vid misstanke om kongenital infektion undersöks främst serumprov från modern men även fostervatten. Diagnostiken baseras i första hand på jämförande serologisk analys av MVC-serum och aktuellt prov från mamman. Övergång från antikroppsnegativitet till positivitet under graviditeten ger en definitiv diagnos, medan en signifikant ökning av mängden IgG-antikroppar och närvaro av IgM och/eller IgA gör diagnosen sannolik. Ett enstaka prov som innehåller IgM- och/eller IgA-och IgG-antikroppar kan vara indikation på primärinfektion hos modern, men verifierande diagnostik såsom fostervattenundersökning med hjälp av PCR och påvisning av parasiten in vitro och in vivo är nödvändig.
Vid misstanke om kongenital infektion hos barnet kan navelsträngsoch/eller EDTA-blod användas för att påvisa parasiten eller dess DNA. Vidare rekommenderas uppföljning av antikroppssvaret. Blodprov tas vid födseln och 3, 6 och 12 månaders ålder och analyseras för IgG-, IgM- och IgA-antikroppar. Beroende på antikroppsbild vid ett års ålder får vidare uppföljning av antikroppssvaret planeras individuellt.
Diagnostik av cerebral toxoplasmos
Hos HIV-positiva personer, nyupptäckta fall av vissa cancersjukdomar t.ex hårcellsleukemi och inför transplantation bör antikroppar mot T. gondii testas i en screeningmetod för att säkerställa om personen bär toxoplasmaparasiten. Om personen är seropositiv finns risk för utveckling av cerebral toxoplasmos. Frånvaro av antikroppar mot toxoplasma hos patient med CNS-symtom talar mot cerebral toxoplasmos medan närvaro av antikroppar hos patient med CNS-symtom kan stödja diagnosen. Cerebral toxoplasmos åtföljs ytterst sällan av förändrat serologiskt svar, dvs stegring av IgG- eller IgM-antikroppar.
Laboratorierapportering
Toxoplasmos är inte anmälningspliktigt.
REFERENSER
- Desmonts G, Remington J.S. Direct agglutination for test diagnosis of toxoplasma infection; method for increasing sensitivity and specificity. J Clin Microbiol 1980; 11: 486-491.
- European Research Network on Congenital Toxoplasmosis (coordinator: Eskild Pedersen, Copenhagen, Danmark). Classification and Case Definition, 1995.
- Forsgren M, Gille E, Ljungström 1, Nokes D.J. Toxoplasma gondii antibodies in pregnant women in Stockholm in 1969, 1979 and 1987. Lancet 1991;337:1413-1414.
- Huldt G, Ljungström 1, Aust-Kettis A. Detection by immunofluorescense of antibodies to parasitic agents. Use of class-specific conjugates. Ann New York Acad Sci 1975;254: 304-314.
- Ljungström I, Gille E, Nokes J, Linder E, Forsgren M. Seroepidemiology of Toxoplasma gondii among pregnant women in different parts of Sweden. Eur J Epid 1995; 11:149-156.
- Petithory J.C, Reiter-Owoba 1, Berthelot F, Milgram M, De Loye J, Petersen E. Performance of European laboratories testing serum samples for Toxoplasma gondii. Eur Sabin A.D, Feidman H.A. Dye as microchemical indicators of a new immunity phenomenon affecting a protozoon parasite (Toxoplasma). Science 1948; 108:660-663. J Clin Microbiol Inf Dis 1996;15:45-49.
- Schoondermark vad de Ven E, Galama J, Kraaijeveld C, van Druten J, Meuwissen J, Melchers W. Value of the polymerase chain reaction for the detection of Toxoplasma gondii in cerebrospinal fluid from patients with AIDS. Clin Infect Dis 1993;16:661-666.
