Staphylococcus aureus-ÖLI

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)

---

Till förgreningssidan Staphylococcus aureus för fler artiklar om bakterien

---

Innehåll 1 Staphylococcus aureus 1.1 Smittämnet 2 Odlingsdiagnostik 2.1 Provtagning och transport 2.2 Primärisolering 2.3 Avläsning, identifiering 2.4 Indikationer för resistensbestämning 3 Svarsrutiner 4 Epidemiologisk typning 5 Referensstammar 6 Laboratorierapportering

Staphylococcus aureus

Smittämnet

S. aureusär av underordnad betydelse vid övre luftvägsinfektioner, även om de förekommer vid otit respektive sinuit. S. aureus har större betydelse för infektioner i nedre Iuftvägarna (nosokomial pneumoni, infektioner hos patienter med cystisk fibros). Isolering av S. aureus från övre luftvägarna kan ingå som ett led i smittspårning, se "Vestibulum nasi-provtagning och odling".

Odlingsdiagnostik

Provtagning och transport

Pinnprov i SIFF transportmedium. (Se avsnitt Vestibulum nasi-provtagning och odling).

Remissuppgifter: Om fynd av S. aureus skall bedömas vara av kliniskt eller epidemiologiskt intresse, måste remissen vara vägledande. Förekomst av stafylokocker i ett prov från övre luftvägarna kommer i annat fall att bedömas som normal luftvägsflora.

Primärisolering

Icke-selektivt odlingssubstrat: Enkelskiktad hästblodagar (ÖLI-bilaga 4).

Selektivt odlingssubstrat: Fenol-mannitagar.

Utodling och inkubering: S. aureus växer bra på vanliga medier såsom blodagar och hematinagar. För prov från övre luftvägarna krävs i allmänhet inte specialmedier. Stafylokocker växer långsammare på sådana medier. S. aureus växer inte på specialmedier för streptokocker.

Inkubering i luft, 37°C. Avläsning efter 24 och 48 timmar.

Avläsning, identifiering

Presumtiv diagnos: S. aureus växer med 1-3 min stora, gulaktiga kolonier, ofta med betahemolys på blodagar. Vid mikroskopi ses grampositiva runda kocker, enstaka, i par eller hopar.

Katalaspositiv. Presumtiv verifiering vid rutinscreening kan göras med kommersiellt agglutinationstest eller DNAs-test. Ett flertal koagulasnegativa stafylokockarter kan ge svagt positivt DNAs-test, vissa, t ex S. intermedius och S. hyicus, kan vara tydligt positiva.

Slutlig verifiering: Koagulastest är referensmetod, koagulaspositiv.

De djurpatogena arterna S. intermedius, S. hyicus och S. chromsogenes är liksom S. aureus koagulaspositiva.

Indikationer för resistensbestämning

Resistensprövning mot isoxazolylpenicillin bör utföras när fyndet har klinisk relevans. Stammar, som är resistenta mot isoxazolylpenicillin, måste också betraktas som resistenta för andra betalaktamantibiotika såsom cefalosporiner och imipenem.

Svarsrutiner

Verifierade isolat besvaras som S. aureus.

Epidemiologisk typning

DNA-baserad typning (PFGE eller spa-typning) kan användas vid epidemiologisk utredning.

Referensstammar

• För typing
  • Staphylococcus aureus; CCUG 1800 (ATCC 12600).

• För resistensbestämning
  • Staphylococcus aureus; CCUG 15915 (ATCC 29213).

Laboratorierapportering

S. aureus rapporteras ej.