Rekommendationer för bedömning och besvarande av urinodlingar

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000


Sammanfattande rekommendationer för bedömning och besvarande av urinodlingar

Det är uppenbart att patientens symtom och kliniska status har stor betydelse vid bedömning av ett odlingsresultat. Av detta följer att betydligt större uppmärksamhet måste ägnas åt remissens information. Gruppen rekommenderar därför att remissen förses med fasta fält för notering av hur provet tagits och av ev. symtom. Gärna i form av kryssrutor för exempelvis “miktionssveda”, “urinträngningar” och “feber”. Förekomst av positivt nitrittest och andra laboratorieresultat såsom pyuri är också av intresse. Saknas remissuppgifter föreslås kommentar typen: Beslut om art- och resistensbestämning baseras på provtyp och symtomatologi. Eftersom sådana uppgifter saknas har diagnostiken begränsats.”

Sedan länge har lägre gränser än 108 CFU/L gällt vid odling av urin från blåspunktion, cystoskopi' och engångskateterisering. Som redovisats ovan har också låg bakteriekoncentration i MSU från patient med akuta miktionsbesvär hög signifikans.

Gruppen föreslår därför att gränsen vid symtomgivande UVI orsakad av primärpatogener (E. coli och S. saprophyticus, grupp 1) sätts till ≥106 CFU/L MSU. För sekundärpatogener (grupp II) föreslår vi gränserna ≥107 CFU/L MSU för kvinnor och ≥106 CFU/L MSU för män. För män är risken provtagningsförorening mycket mindre. För tveksamt patogena bakterier (grupp III) föreslås gränsen ≥ 108 CFU/L MSU i renkultur om patienten har symtom.

Saknas symtom gäller de gamla kriterierna för ABU (≥108 CFU/L av samma bakterieart i två konsekutiva MSU, alternativt positivt nitrittest och ≥108 CFU/L MSU i ett prov). Saknas uppgift om symtom bör odlingsfynd i intervallet 106 -<108 CFU/L MSU av primär- eller sekundärpatogener kommenteras med t. ex. ’“Kan vara relevant om patienten har symtom”.

Vid fynd av två arter i MSU föreslås att dessa endast beaktas hos patienter symtom och att gränserna sätts till ≥106 CFU/L för primärpatogener och till ≥108 CFU/L för sekundärpatogener. Vid isolering av mer än två arter i MSU resistens bestäms endast fynd av primärpatogener.

Lägre gränser föreslås för prov erhållna via blåspunktion, cystoskopi och engångskateterisering.

Prov från patienter med KAD behandlas olika beroende på patientens symtomatologi. Hos patienter med symtom identifieras och resistensbestäms samtliga fynd, medan insatserna koncentreras på gramnegativa stavar i asymtomatiska fall

Fynd av bakterier tillhörande normal uretra- och genitalflora (grupp IV) kommenteras som provtagningsförorening. Endast på särskild indikation och efter individuell bedömning görs ytterligare undersökningar.

De av gruppen föreslagna sänkningarna av brytpunkterna för bakteriuri medför krav på utodling av större urinvolym. Kravet på korrekt provtagningsteknik kommer också att öka. Det föreslås därför i referensmetoden att man inokulerar 10 μL på ett av odlingsmedierna med hjälp av mikropipett. En koloni motsvarar då 105 CFU/L. Vid odling av blåspunktat etc. rekommenderas 0,1 mL inokulat.

Referensgruppen föreslår som hög rutinnivå (nivå 2) kvantitativ odling på CLED-agar aerobt och blodagar i CO2 i 2 dygn, men är väl medveten om att CLED-agar inkuberad 1 dygn (nivå 1) i de allra flesta fall är tillräcklig för att ställa rätt diagnos vid förekomst av snabbväxande bakterier. Jämförelsemetoden (nivå 3) används efter individuell bedömning. I nivå 2 ingår blodagar inkuberad i CO2-miljö, dels för att möjliggöra indolspottest på misstänkt E. coli, dels för att öka specificiteten genom identifiering av bakterier från urogenitalfloran.

REFERENSER

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda
Skriv ut/exportera