Etiologi vid akut gastroenterit i Sverige
Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002
Etiologi vid akut gastroenterit i Sverige
Studier avseende incidens av tarminfektioner i industrialiserade länder är sparsamma. Man har beräknat att det i USA inträffar 200 - 375 miljoner diarréepisoder per år med 73 miljoner läkarbesök, 1,8 miljoner sjukhusvårdade och 3 100 dödsfall (Guerrant et al.). Två rapporter från England [Tabell 3] och Nederländerna [Tabell 4] med data från patienter som sökt allmänläkare för infektiös diarré visar en incidens på 33 respektive 8 fall per 1000 personår (Wheeler et al. / de Wit et al.).
I en nyligen genomförd studie från Uppsala kommun [Tabell 5] undersöktes födoämnesrelaterade diarréepisoder under ett år (Lindqvist et al.). Av 268 anmälda incidenter var 68 % enskilda fall och 32 % utbrott inkluderande 2 - 93 personer. Med hänsyn tagen till en betydande underrapportering uppskattades incidensen till 38 episoder/1000 invånare/år. Antalet sjukskrivna uppgick till 79 % och 6 % krävde sjukhusvård.
I en undersökning av 676 gastroenteritutbrott under åren 1994 - 1998 påvisades calicivirus i 60 % (Hedlund et al.). Sjukhus och sjukhem svarade för 50 % respektive 26 % av alla utbrott med fynd av calicivirus. Högsta detektionsfrekvensen av calicivirus fann man i födoämnesrelaterade utbrott, 72 %.
Etiologin till samhällsförvärvad diarré i Sverige är ofullständigt känd. De studier som gjorts inkluderar vanligen endast patienter som sökt infektionsklinik (Uhnoo et. al./Svanteson et. al.). I en studie från infektionskliniken på Huddinge Universitetssjukhus, omfattande 851 patienter, påvisades en enteropatogen i 55 % av fallen och 15 % av friska kontroller (Svenungsson et al.). Hos patienter med akut diarré (≤ 1 vecka) och efter utlandsvistelse påvisades en patogen i 65 %. Virus, bakterier och protozoer påvisades i 9 %, 42 %, och 8 % och Campylobacter species och C. difficile var de vanligaste fynden (Tabell 6). Mer än en patogen sågs hos 10 % av patienterna. Trots extensiv utredning var det diagnosiska utfallet således relativt lågt. Flera faktorer kan påverka den diagnostiska säkerheten, t.ex. optimal provtagning, tid för provtagning i relation till symtomdebut, antal prover, känslighet i diagnostiken, "okända" agens, icke infektiös diarré och antibiotikabehandling.
Undersökningar talar för att det diagnostiska utfallet avseende bakterier och protozoer sjunker med 5 - 20 % om endast ett fecesprov tas jämfört med två till tre prover (Svenungsson et al.).
REFERENSER
- Guerrant RL, van Gilder TV, Steiner TS, et al. Practice guidelines for the management of infectious diarrhea. Clin Infect Dis 2001;32:331-350.
- Wheeler JG, Sethi D, Cowden JM, et al. Study of infectious intestinal disease in England: rates in the community, presenting to general practice, and reported to national surveillance. BMJ 1999;318:1046-1050.
- de Wit MAS, Koopmans MPG, Kortbeek LM, et al. Gastroenteritis in sentinel general practices, the Netherlands Emerg Infect Dis 2001;7:82-91.
- Lindqvist R, Andersson Y, Lindbäck J, et al. A one-year study of foodborne illnesses in the municipality of Uppsala, Sweden. Emerg Infect Dis 2001;3:588-592.
- Hedlund KO, Rubilar-Abreu E, Svensson L. Epidemiology of calicivirus infections in Sweden, 1994-1998. J Infect Dis 2000;181 (Suppl 2):275-280.
- Uhnoo I, Wadell G, Svensson L, et al. Aetiology and epidemiology of acute gastroenteritis in Swedish children. J Infect 1986;13:73-89.
- Svanteson B, Thorén A, Castor B, et al. Acute diarrhoea in adults: Aetiology, clinical appearance and therapeutic aspects. Scand J Infect Dis 1988;20:303-314.
- Svenungsson B, Lagergren Å, Ekwall E, et al. Enteropathogens in adult patients with diarrhea and healthy control subjects: A 1-year prospective study in a Swedish clinic for infectious diseases. Clin Infect Dis 2000;30:770-778.
