Arkiv-Echinococcus (CNS)
Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet
Innehåll |
Echinococcus species
Smittämnet
Fyra arter av Echinococcus - E. granulosus, (uniloculär hydatidos) E. multilocularis (alveolar hydatidos), E. vogeli (polycystisk hydatidos) och E. oligarthrus - är infektiösa för människa. De två senare förekommer i Central- och Sydamerika. Humana infektioner med E. vogeli är inte vanligt förekommande, och endast ett fåtal E. oligarthrus infektioner har rapporterats. E. granulosus har global utbredning, och sprids framför allt mellan vallhundar och den hjord av djur de driver, så t ex etableras parasitens livscykel i norra Sverige mellan hund och ren, och människan blir infekterad med ägg som utsöndras med hundens träck. Inga inhemska fall har dock rapporterats sedan början av 1970-talet. E. multilocularis förekommer i norra hemisfären bl a i Schweiz, östra Frankrike, norra Tyskland och Österrike. Parasitäggen sprids via räv-, hund- och katträck till mellanvärden som är en gnagare. Människan blir infekterad bl a genom bär kontaminerade med ägg. Under de senaste åren har det inkommit rapporter om ökad spridning norrut i Europa av infekterade rävar.
Stor försiktighet måste iakttas vid hantering av ägg och proglottider. Echinococcus spp tillhör skyddsklass 3 (APS 1994:34).
Sjukdomsbild
Ur äggen frigörs larver som infekterar i första hand lever och lunga, men även hjärna och andra platser i kroppen blir infekterade. Symtomen är relaterade till den speciella kroppsdel som är involverad, och härrör bla från blockering eller tryck som uppkommer när E. granulosus-cystorna sakta ökar i omfång. Dessa kan bli fotbollsstora men cystor mellan 2 till 5 cm är mer vanliga. Sjukdom orsakad av E. multilocularis liknar ett sakta växande carcinom med metastaser. Vid E. multilocularis-infektion beräknas mortaliteten till 10-14 %, trots förbättrad diagnostik, kemoterapi och kirurgi.
Diagnostik
Referensmetodik
Definitiv diagnos fås genom mikroskopisk påvisning av parasiten i den bortopererade cystan. Cystinnehållet (E. granulosus-infektion) centrifugeras och bottensatsen, hydatid sand, undersöks med avseende på protoscoleces (larvstadium) och deras beväpning (hakar).
Övriga diagnostika metoder
Antigenpåvisning
Capture-ELISA för påvisande av antigen i cystinnehåll (supernatanten) och i serum.
Nukleinsyrapåvisning
PCR för diagnostik av echinococcos är under utveckling.
Serologi
De serologiska testen är i de flesta fall väl validerade men har olika känslighet. Immundiffusion är okänsligast, men har hög specificitet. Mer känsliga metoder är immunelektrofores, hemagglutination, immunfluorescens och ELISA. Korsreaktioner förekommer, varför epidemiologiska data är av stor betydelse. Negativ serologi kan förekomma bl a beroende på cystornas lokalisation, mycket få cystor eller förkalkning av cystorna. Bestämning av specifikt IgE och IgG-subklasser för diagnostik är under utvärdering.
Positiv serologi parad med radiologiska fynd och epidemiologiska data utgör grunden för diagnos.
Laboratorierapportering
Echinococcus-infektioner är anmälnings- och smittspårningspliktig enligt Smittskyddsförordningen (2004:255).
REFERENSER
- The Biology of Echinococcus and Hydatid Disease (Eds. R.C.A Thompson), 1986. George Allen & Unwin (Publishers) Ltd, London UK.
